linn katarina boström

just nu känns det bara helt wierd. jag vet att det många gånger känts konstigt, jobbigt, ledsamt. men aldrig såhär? eller inbillar jag mig bara? jag kan inte påstå att det känns smärtsamt. bara jobbigt att inte veta, vill ha ut så mycket hela tiden. men jag får inte ett enda jäkla ord. vad är felet egentligen? okej, det ser precis likadant ut nu som i början och det händer inte mycket nytt. men varför just nu? vad begärs av mig egentligen? åh jag orkar inte med detta, ett evigt ovetande från min sida. en omfamning, en berörelse, ett sms, ett samtal, ett tack. ja någonting, någon gång? vill bara v e t a får se hur det går vidare, men en sak är säker. jag måste prata. jaja, imorgon är det uppkörning för min del. nervös eller så, vet faktiskt inte. bara jag får ett körkort så jag slipper skiten mer.