ångest-på-vad-jag-måste-göra
goddagens! just nu mår jag illa, chipsen som ligger i min mage är nog inte riktigt som handen i handsen med min mage, usch.
jag har massa grejer som jag borde fixa och göra som får mig på dåligt humör, jag borde bla söka extrajobb/sommarjobb, jag ska tilltandläkaren om några veckor och kanske få tandställning, jag har en muntlig redovisning i engelska, prov i samhäll, prov i matte, litteraturgrejs i svenskan, ta tag i bokandet av resa, träna, fylla arton inom en snar framtid, betala en liten skuld mm mm.
sedan idag fick jag reda på att min mamma troligen blir uppsagd på sitt jobb, eftersom volvo varslar ytterliggare 600 pers idag. och för ett tag sen blev min låtsasdad av med jobbet pga att hans jobb lägger ner, coffe är arbetslös, rickard snart med, och även pappa. hur fan ska jag lyckas skaffa jobb, och ska jag vara den enda i familjen som jobbar och går i skolan när alla andra sitter hemma och har damp. alltså denna lågkonjuktur/finanskris är skit. jag kan inte säga att ja inte lägger mig i eller bryr mig när hela min familj gått och blivit arbetslös, det är ju förjävligt. när ens föräldrar inte har särskilt mycket pengar då känner man sig icke trygg, så känns det nu iaf. jag har aldrig varit med om det tidigare. tur att vi kan bo kvar i detta bigga huset iaf, hoppas jag. man tänker att det är ju bara att söka ett nytt jobb, men vart fan då? alla företag och affärer varslar folk och lägger ner hela verksamheten, då finns det ju knappast de som får jobb istället när alla andra blir av med sina? jag tycker inte om detta. jag hör alla i min ålder säga att de inte är insatta eller bryr sig om lågkonjan, men konstigt? ni har väl inte blivit berörda av det på något sätt. men tänk på alla som har någon i familjen som blir av med jobbet, då sänks ju intäkterna på en gång. men nu har alla i min familj gått och blivit av med jobbet, it sucks. man får då tänka mycket mer på vad man inhandlar och allt sådant. t.o.m mat och hushållsartiklar som är supernödvändigt blir plötsligt väldigt dyrt och även det får man tänka på innan man bara handlar massa.
okej, ännu har mamma inte fått något besked om uppsägning men varlsar de 600 st så är det nästan hundra att hon är med i den bunten, eftersom de redan varslat hur många som helst där redan. och okej, det låter som det är supersynd om mig, jag menar det hade ju vart tusen miljarder ggr värre om någon hade gått och dött eller något liknande, jag har ju iaf mina nära o kära kvar och jag tycker lika mycket om dom även fast de inte har lika mycket pengar på kontot, shit. herregud, inga pengar i världen är ju värda något ifall något i ens närhet går och dör! men detta med lågkonjan är iaf ett problem som jag ser det och jag tycker det är s k i t ! vi får hoppas på det bästa och snart vänder väl pengaflödet i världen igen, kanske 2010 eller något sådant men äsch, det överlever vi det med som allt annat :)
L
jag har massa grejer som jag borde fixa och göra som får mig på dåligt humör, jag borde bla söka extrajobb/sommarjobb, jag ska tilltandläkaren om några veckor och kanske få tandställning, jag har en muntlig redovisning i engelska, prov i samhäll, prov i matte, litteraturgrejs i svenskan, ta tag i bokandet av resa, träna, fylla arton inom en snar framtid, betala en liten skuld mm mm.
sedan idag fick jag reda på att min mamma troligen blir uppsagd på sitt jobb, eftersom volvo varslar ytterliggare 600 pers idag. och för ett tag sen blev min låtsasdad av med jobbet pga att hans jobb lägger ner, coffe är arbetslös, rickard snart med, och även pappa. hur fan ska jag lyckas skaffa jobb, och ska jag vara den enda i familjen som jobbar och går i skolan när alla andra sitter hemma och har damp. alltså denna lågkonjuktur/finanskris är skit. jag kan inte säga att ja inte lägger mig i eller bryr mig när hela min familj gått och blivit arbetslös, det är ju förjävligt. när ens föräldrar inte har särskilt mycket pengar då känner man sig icke trygg, så känns det nu iaf. jag har aldrig varit med om det tidigare. tur att vi kan bo kvar i detta bigga huset iaf, hoppas jag. man tänker att det är ju bara att söka ett nytt jobb, men vart fan då? alla företag och affärer varslar folk och lägger ner hela verksamheten, då finns det ju knappast de som får jobb istället när alla andra blir av med sina? jag tycker inte om detta. jag hör alla i min ålder säga att de inte är insatta eller bryr sig om lågkonjan, men konstigt? ni har väl inte blivit berörda av det på något sätt. men tänk på alla som har någon i familjen som blir av med jobbet, då sänks ju intäkterna på en gång. men nu har alla i min familj gått och blivit av med jobbet, it sucks. man får då tänka mycket mer på vad man inhandlar och allt sådant. t.o.m mat och hushållsartiklar som är supernödvändigt blir plötsligt väldigt dyrt och även det får man tänka på innan man bara handlar massa.
okej, ännu har mamma inte fått något besked om uppsägning men varlsar de 600 st så är det nästan hundra att hon är med i den bunten, eftersom de redan varslat hur många som helst där redan. och okej, det låter som det är supersynd om mig, jag menar det hade ju vart tusen miljarder ggr värre om någon hade gått och dött eller något liknande, jag har ju iaf mina nära o kära kvar och jag tycker lika mycket om dom även fast de inte har lika mycket pengar på kontot, shit. herregud, inga pengar i världen är ju värda något ifall något i ens närhet går och dör! men detta med lågkonjan är iaf ett problem som jag ser det och jag tycker det är s k i t ! vi får hoppas på det bästa och snart vänder väl pengaflödet i världen igen, kanske 2010 eller något sådant men äsch, det överlever vi det med som allt annat :)
L
Kommentarer
Trackback
